Ett mentalt kliv

Har nyss haft ett snack med Marcus, när vi åkte till second hand med en massa prylar. Vi är båda överens om att vi måste verkligen ta ett stort mentalt kliv för att komma någonvart med det här projektet. Det är en nystart det handlar om, ett steg i en helt ny riktning. Hade man haft den här inställningen när man varit liten och ägde noll saker, vad enkelt det skulle vara! Nu får man istället brottas med ägodelarnas makt över ens liv.

Kom hem full av energi, och röjer nu mer än någonsin. Det börjar bli riktigt svårt, det finns inga direkt onödiga saker längre. Varenda pryl har nu antingen ett affektionsvärde, är ganska dyr, eller "kan vara bra att ha".

Har upptäckt hur oväsentligt det blir med fler rum när man har lite saker. Det verkar som att när man har många rum i en lägenhet eller ett hus så fyller man dem helt slentrianmässigt med saker. Helt i onödan antagligen! Jag behöver snart inte mer än en liten etta.

Återkommer med rapport på vad som har försvunnit senaste tiden.