Ok, vi försökte men det gick kanske inte så bra.

När vi människor fick lite tid över för ca 50 år sedan så beslöt vi oss för att fördriva tiden med materiella saker. Det gick äntligen att köpa en ny bil och vackra prydnadssaker, för framtiden såg ljus ut. Det fanns pengar över, och vanligt folk kunde börja äga saker som förut varit vigda åt överklassen.

Till världens stora gläjde fungerade det här jättebra. Att "världen" sen var begränsad till de länder som blev rikare på andra länders bekostnad, tja, vad gör man? Vissa blir rika, andra fattiga, så har det ju varit i tusentals år. "Varför ändra på ett vinnande koncept", tänkte kanske den uppkommande medelklassen, som såg sin chans till ett bekvämt liv.

På 80-talet kom explosionen inom materialismen. Massproduktionen var etablerad, mikrochippet dundrade fram på ett makalöst segertåg. Äntligen fanns det hur många billiga underhållande saker som helst att köpa. Bara runt hörnet dessutom!

Snart tyckte många att det var onödigt att gå runt hörnet, så fiffiga företagare började med hemkörning.

Resten vet ni. Några årtionden senare är vi här, med så mycket prylar runtom oss att det är svårt att förstå.

Vad blev resultatet?

Kan man dra någon slutsats efter 50 år av överflöd inriktat på materialism? Det tycker jag man kan, det är en ganska lång tid och mycket har förändrats.

Min åsikt är att det har inte gått så bra för oss människor. Det tog inte länge förrän girighet, egoism, avundsjuka och andra destruktiva känslor suddade bort allt utom prylarna från vår tillvaro. Snart handlade livet bara om att skaffa sig ett tryggt och säkert hem för sin familj, där dörrarna ska vara låsta och främlingar hållas på avstånd. Våra saker har blivit oerhört dyrbara för oss, så till den grad att många i princip blir ägda av dem istället för tvärtom.

Trots att fler och fler får upp ögonen för "självförverkligande", "göra sin grej" och andra välmenande begrepp, så verkar det ändå vara inom vissa ramar. Vi har hamnat i en ond cirkel, där det samhälle vi lever i verkar ha fått en egen kraft, som säger åt oss hur vi ska leva. Där ser jag det största problemet. Vi människor är rädda. Vi har blivit rädda att vi inte är lyckliga utan våra saker. Rädda att hamna utanför en gemenskap byggd på prylar och begäret av att ha fler prylar.

En annan väg

Man skulle kunna fortsätta länge och prata om media, överkonsumtion, välfärdssjukdomar och annat, men jag hoppas min poäng har gått fram. Min slutsats är att materialismen har blivit ett självgående tåg som dundrar fram rätt fort, som knappast kommer att ändra riktning och plötsligt leda till ett Utopia. Därför har jag bestämt mig för att hoppa av tåget och ta en annan riktning.

Projekt 100 saker

Jag och min vän Marcus startade det här projektet för några dagar sedan. Målet är att när allt är klart ska vi bara äga 100 saker (var). Är det möjligt? Det är precis det vi ska ta reda på!

Så här har vi definierat en "sak": En sak är ett fysiskt föremål som har ett syfte, t.ex en tröja, en mugg, en bok, ett par byxor, en jacka, en gaffel, 1 par strumpor osv. Varje sak räknas. Har du en necessär med nagelfil, nagelsax och en örontuss, så är det 4 saker. Men en pärm med fyra papper är fortfarande bara 1 sak.

Jag har inte så många saker nu egentligen, men det är åtskilligt fler än 100. Så första steget kommer att bli en liten inventering, och sen ska jag försöka inrikta mig på ett pryl-område i taget, och skriva om alla mina upptäckter och insikter. Alla tips och idéer välkomnas varmt!

Hoppas du fick en intressant läsning, och håll koll här framöver, resan har bara börjat...!